Konsten att hälsa.

Vett och Etikett 3.

I forntiden var det lätt att hälsa på folk. Grundbulten var då att man icke vidrörde varandra annat än vid alldeles speciella tillfällen, Detta kunde vara vid bröllop och särskilt påkostade evenemang där man mötte människor man aldrig tidigare sett. Det sägs att det även förekom vid anställningsintervjuer. Då togs det i hand, en handtryckning synkroniserad med en lätt böjning av ryggraden.  Hos den som var högre i rang var denna böjning knappt märkbar. 

Det var den formella delen.   Det berodde inte, somt illvilliga personer har antytt, på bristen av deodoranter. Man värnade blott om den personliga integriteten, detta långt innan allmogen visste vad personlig integritet var för sorts kofes.

Den informella delen hade mångtusenåriga anor. Hela världen, åtminstone den del som var närvarande, kunde uppfatta och värdera de hälsningar som utväxlades mellan två personer som passerade varandra på 30 meters håll, till synes omedvetna om varandras existens. Det var komplexa och utomordentligt utstuderade hälsningsceremonier som det skulle kunde skrivas avhandlingar om. 

Men nu är det andra bullar. Evolutionen har haft nämligen haft sin gång och förvandlat denna konst till en konstart som fysiskt är ytterst krävande för dem som har sin ungdom bakom sig.

Nu ska det ska kindpussas, se.

Till själva utförandet. (Försök inte att träna detta själv hemma, man bör vara två, någon ska ju kunna ringa efter ambulansen).

I utgångsställningen står de hälsande en och en halv meter från varandra, och lutar sig sedan framåt tills de står kind mot kind. Ofta med ett sörplande ljud, inte som när man äter kräftor men det är åt det hållet. (Det ska vara litet franskt gubevars) . Det är den enda kontaktytan som etableras, det ska nämligen vara rymd mellan kropparna, ”space” som amerikanarna säger.

I denna lutande ställning, om den är rätt utförd, bildas då en rät linje från hjässan till vristen, hos de verkliga mästarna går den ända ner till tåspetsarna. Jordens dragningskraft gör detta svårt att genomföra. Man böra var ung, slank, stark och vältränad.

De som har lagt sig till med stora magar får också stora bekymmer. Tyngdpunkten kommer då tyvärr för långt fram. Det problemet löser man till vardags genom att gå brett, luta sig bakåt och, under transport, se till att fötterna kommer något före kroppen. Som var och en inser är detta svårt att förena med moderna hälsningsritualer. Om tyngdpunkten kommer framför tåspetsarna tippar hela ekipaget.

Detta är inget litet problem och definitivt inget att skämta om. Nu är det som det är och ingen vet hur det hela kommer att utvecklas. Kanske behövs det mera forskning. Till den som är i akut behov av rådgivning kan man bara ge rådet att tills vidare undvika mänskliga kontakter, något som blivit lättare nu sedan Tv-mediet etablerats.