tisdag 27 september 2011

Storsjöodjuret.

Finns Storsjöodjuret?

Låt oss nu reda ut den frågan. Vi har många vittnen som sett Storsjöodjuret. Det är övermaga att detta ifrågasätts av personer som inte var närvarande vid observationstillfällena. Föreningen Storsjöodjuret har utifrån antalet observationer plus beräknat mörkertal kommit fram till att 5-6000 personer sett odjuret.

Det byggs nu observationsplatser runt Storsjön där allmänhet och turister kan stå och beskåda odjuret när det kommer till ytan. Att påstå att detta är lurendrejeri och att odjuret inte finns är helt orimligt. Om det vore ett bedrägeri och detta avslöjades vore det en skandal som turistnäringen svårligen skulle hämta sig från.

Östersundsposten hade sommaren 2011 ett stort reportage om Storsjöodjuret och intervjuade personer som sett fenomenet ifråga. Bland dessa var den förra riksdagsmannen Erik A. Egervärn. Han var av Centern och väljarna i tio år utsedd att sköta rikets affärer.  Detta kan ses som en kvalitetsstämpel och gör att hans ord väger tungt när det gäller Storsjöodjuret och andra frågor.

2009 beviljade Bergs kommun 900 000 kr för byggande av ett Visitors Center i Svenstavik där information on odjuret skulle samlas. Detta år har Bergs kommun sagt nej till gruvindustri inom kommunen. Detta kan synas besynnerligt då kommunen har en åldrande befolkning och är i akut behov av nyinflyttning och nya arbetstillfällen. Det går dock rykten (ännu ej bestyrkta) om att kommunstyrelsen medelst kraftiga nät lyckats stänga in Storsjöodjuret i Bergsviken. Istället för gruvindustri planerar man nu för en turistinvasion. 

All denna evidens bildar ett fundament så starkt att man kan ställa sig därpå och deklarera det vara ställt bortom allt tvivel att odjuret existerar.

Hur ska vi gå vidare?  Det är lovvärt med alla dessa observationsplatser och undervattenskameror.  Men. Även om Jämtland har fostrat många skarpa hjärnor (förmodligen fler än något annat landskap om man tar folkmängden i beaktande) har ingen tagit tag i den centrala frågan, reproduktionen.  

Hur gammalt kan Storsjöodjuret bli?  Grönlandsvalar kan bli över 100 år, nyzeeländska ålar likaså, vissa sköldpaddsarter närmare 200 år. Det finns skamligt liten forskning om sjöormar. Låt oss anta en maxålder på 100 år, då skulle det var mellan fem och tio generationer sedan den första observationen på 1600-talet.

Några hävdar att det är myndigheterna som har, på samma sätt som med vargen, planterat in Storsjöodjuret.  Jag tror att vi kan bortse från det. Det vore en stor apparat att hantera som därtill måste upprepas med jämna intervall. Och vem levererar sjöodjur?

Andra säger att Storsjöodjuret har ett evigt liv. Vissa växter och djur förökar sig könlöst där de nya individerna blir genetiskt identiska. Men det är helt okänt när man kommer så långt upp på utvecklingsstegen där Storsjöodjuret befinner sig. Om det visar sig Storsjöodjuret kan klona sig själv vore det en sensation som för all framtid skulle sätta Storsjön och Jämtland på världskartan.

Vi får nog anta det är en traditionell förökning där två individer fattar tycke för varandra och får barn. Då är vi uppe i minst två Storsjöodjur. Om vi antar att Storsjöodjuret har funnits sedan Jämtländska issjön bildades för 9000 år sedan blir så det många generationer. Det är osannolikt att varje generation bestått av två individer som fått två avkommor som i sin tur gift sig och fått två barn. Jag är ingen genetiker men jag antar att det skulle bli inavel. 

Jag tror alltså att det alltid har funnits ett bestånd stort nog och med tillräcklig genetisk variation för att arten skulle överleva. Hur stort är då beståndet? Det är det ingen som vet. Det måste vara en så stor stam att reproduktionen säkras men den får inte bli så stor att Storsjön töms på fisk. Tål beståndet att beskattas? Det är en svindlande tanke att någon av stadens sushirestauranger skulle ha odjuret ifråga på menyn. Detta är grannlaga och trängande frågor där politiker och vetenskapsmän i samförstånd må finna svaren på hur denna tillgång ska förvaltas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar