Vett och etikett 3.
Jag är en
arbetsmiljörisk. Tänk, det visste jag inte. Det kom som en chock från klar
himmel. Det handlar om servitörernas arbetsmiljö.
En facklig förtroendeman för skrået ställde
mig till svars. Det gällde besticken,
kniv och gaffel och hur dessa hanteras efter avslutad måltid. Han informerade
mig om regelverket, utförligt och tålmodigt. Man lämnar inte besticken hipp
som happ. Hur kniv och gaffel ligger efter måltiden lämnar ett klart budskap
till servitörerna (och förmodligen till hela världen).
Tänk dig en urtavla, sa
han, om du lägger kniven klockan fyra och gaffeln klockan åtta markerar det att
du som gäst vill ha påfyllning. Men om du lägger besticken tätt tillsammans med
skaften i position klockan fyra så är budskapet att det är nog med mat.
Jag har kontrollerat
det med Magdalena Ribbing. Jo, det stämmer, det är så det är.
Det är här
det blir bekymmersamt. Jag har alltid, så långt jag kan minnas, lagt verktygen
med skaften till vänster, position klockan sju. Det har varit en markering att
så gör jag och så är det med den saken. Inte visste jag att varje position har
en egen betydelse. Jag vet inte vilket budskap jag sänt ut, jag kan ha hävt ur
mig rent förfärliga saker.
Och problem blir det. Det ställer nämligen till det
för servitörerna. Det är inget de mött under sin utbildning. De vet inte vad de
ska ta sig till och det blir kaos.
Servitörerna
lever under en ständig tidspress, säger den facklige förtroendemannen till mig,
det finns ingen tid att stanna upp och klia sig i huvudet. Därför är det ett rent
elände med folk som vill göra sig märkvärdiga och ställer till oreda.
Jag har
länge väntat på att bli svartlistad på hotell och restauranger i Sverige och i
hela EU. Jag har trott att det skulle ha att göra med min vana att slicka
tallrikarna efter avslutad måltid. Men
det blev inte så, det blev besticken, mitt sätt att hantera kniv och gaffel som
slutligen beseglade mitt öde.