Kniv och gaffel.

Vett och etikett 3.

Jag är en arbetsmiljörisk. Tänk, det visste jag inte. Det kom som en chock från klar himmel. Det handlar om servitörernas arbetsmiljö.

 En facklig förtroendeman för skrået ställde mig till svars.  Det gällde besticken, kniv och gaffel och hur dessa hanteras efter avslutad måltid. Han informerade mig om regelverket, utförligt och tålmodigt. Man lämnar inte besticken hipp som happ. Hur kniv och gaffel ligger efter måltiden lämnar ett klart budskap till servitörerna (och förmodligen till hela världen). 

Tänk dig en urtavla, sa han, om du lägger kniven klockan fyra och gaffeln klockan åtta markerar det att du som gäst vill ha påfyllning. Men om du lägger besticken tätt tillsammans med skaften i position klockan fyra så är budskapet att det är nog med mat. 

Jag har kontrollerat det med Magdalena Ribbing. Jo, det stämmer, det är så det är. 

Det är här det blir bekymmersamt. Jag har alltid, så långt jag kan minnas, lagt verktygen med skaften till vänster, position klockan sju. Det har varit en markering att så gör jag och så är det med den saken. Inte visste jag att varje position har en egen betydelse. Jag vet inte vilket budskap jag sänt ut, jag kan ha hävt ur mig rent förfärliga saker. 

Och problem blir det. Det ställer nämligen till det för servitörerna. Det är inget de mött under sin utbildning. De vet inte vad de ska ta sig till och det blir kaos.

Servitörerna lever under en ständig tidspress, säger den facklige förtroendemannen till mig, det finns ingen tid att stanna upp och klia sig i huvudet. Därför är det ett rent elände med folk som vill göra sig märkvärdiga och ställer till oreda.

Jag har länge väntat på att bli svartlistad på hotell och restauranger i Sverige och i hela EU. Jag har trott att det skulle ha att göra med min vana att slicka tallrikarna efter avslutad måltid.  Men det blev inte så, det blev besticken, mitt sätt att hantera kniv och gaffel som slutligen beseglade mitt öde.