Vett och etikett 2.
Det är väl
ingen konst säger min cyniske vän. Det
ger sig alldeles självt, man blir gammal och det är inget att göra åt. Han må
ha en poäng.
När jag var ung var pensionärerna (de som levde så länge) inte särskilt
aktiva. Alla hade slutat med hårt fysiskt arbete, många gick med käpp. De
verkade acceptera hur livet blivit.
Om jag som
konsult skulle få i uppgift att trimma och styla ett exemplar av den gamla
sortens gamlingar så ser jag direkt att det finns mycket att göra. Garderoben
måste absolut förnyas. Ny frisyr. Inget hår i öronen, ögonbrynen ska trimmas,
det är för mycket rynkor och veck här och var, det får man fylla upp på något
sätt.
En
kranskärlsröntgen får vi nog kosta på. Är rören rena så kör vi. Styrketräning
och intervallträning med inslag av högintensiva moment står på schemat. Stretching är A och O.
Detta ovan nämnda
exemplar skulle tro att jag blivit skvatt galen och stappla iväg till mina
anhöriga för att framföra sina kondoleanser. ”Tänk, bara för ett halvår sen var
han ju alldeles frisk, det har gått fort utför för han, väldigt fort.”
Men tiderna
förändras och den nya sortens gamlingar är av annat virke. Det är nu en fröjd
att vara livsstilskonsult. Livet är en ändlös räcka av utmaningar och det är
en
kamp hela vägen. Man vill ju vara den
man alltid har varit. Inte gammal och gaggig. Att sitta under en glaskupa och
rulla tummarna på gamla dar och vara tillfreds med detta är inte längre
tillåtet. Det kanske har med heder att göra. Vi lever ju i en hederskultur.
Men det
finns fallgropar. Utmaningar är nog bra men du bör välja noga.
Du bör
undvika utmaningar som tydligt och brutalt visar både för dig själv och omvärlden
att du blivit gammal. Det tär nämligen på självkänslan att bli påmind om den
saken.
Mellan
T-centralen och SJ i Stockholm finns det en förbindelsegång som är fullproppad
under högtrafik. Det finns mästare som i hög fart och till synes utan hinder
skär genom detta köttberg. På 60-talet var jag en av dessa mästare. Förbindelsegången
var en av Stockholms största tillgångar.
Tre krav ställdes;
god överblick över ”spelplanen” för att se var öppningar kom att uppstå och
utnyttja detta, bra rörlighet i midjeregionen samt en förmåga att kunna göra blixtsnabba
sidoförflyttningar (den som sett Lionel Messi i Barcelona förstår vad jag
menar). För något år
sedan kom jag till denna fullproppade gång och mindes med glädje gamla tider.
Men det blev snabbt och plågsamt uppenbart att jag blivit mycket gammal.
Det är sådana utmaningar du ska undvika.
Om du som
mogen man rakar av det hår du har kvar, hänger ringar i öronen och klär dig som
du tror att 20-åringar gör har du förmodligen missat att många unga män idag
klär sig som gamla gubbar.Det är dessutom
fullt möjligt att du inte är så oemotståndligt vacker som du var i din ungdom.
Om du nu inte
vill? Om du är nöjd med att sitta i stadsparken och mata fåglar och lämnar
utmaningarna till dem som är intresserade? Då får du se till att skaffa dig förhinder. Om
du lägger på dig 30-40 kg kan du slinka undan. ”Han har blivit litet kraftig”,
säger folk, ”men annars är det precis samma person som det alltid har varit”.
Du kan informera
din omgivning om att du håller på att utarbeta en helt ny filosofisk teori som
kommer att ställa Wittgensteins och Schopenhauers samlade vetande helt i
skuggan och att det pressade tidsschemat inte ger utrymme för andra
aktiviteter.
Det är bara
din fantasi som sätter gränserna för vad du kan hitta på.
Lycka till
med ditt nya liv. Jag håller tummarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar